Under 2025 publicerades min essä “Fantastiska Konfabulationer” först i artikelform under rubriken “Gör AI ett kalhygge av vår fantasi?” hos Kvartal.se och sedan i sin helhet i Sans Magasin nummer #4.
“Neocortex kräver 44% av hjärnans energibudget för att fungera och det finns inget utrymme för onödiga omvägar. En AI-modell tränas på samma sätt, där en användbar parameter tilldelas en tyngd och blir av större vikt än andra. På så vis rationaliseras nätverken och effektiviseras, oavsett om de är biologiska eller artificiella.”
“LÅT OSS FÖRESTÄLLA oss fantasin som en skog av nervceller, där varje trädstam är en nervtråd. Utifrån dem löper å ena sidan grenar och å andra sidan rötter – dendriterna och synapserna. Och denna cerebrala skog fortsätter i flera dimensioner, där ett lagers rötter flätas samman med nästa lagers grenar.
Vi har nu samtidigt råkat beskriva ett artificiellt neuralt nätverk, men med biologiska termer. Ett sådant nätverk ligger som grund för den artificiella intelligensens uppbyggnad och härmar den mänskliga hjärnans struktur. Tekniken rymmer många olika strategier och processer, men på samma sätt som våra nervceller kommunicerar inbördes med elektriska impulser gör även de digitala neuronerna.”